Denna vecka gör jag ett
miljöombyte. Hemtjänsten hjälper mig packa. Jag har själv gjort listan. Nu får
jag hjälp med att läsa den. De säger en sak i taget och jag registrerar och
vinglar sedan runt i huset, hittar och packar ner. En sak i taget. Jag blir
alldeles trött av ”springandet” men lycklig över att jag får hjälp.
Hjärnan är med. Ljudkänsligheten
nästan som bortblåst. Med på resan är en mikrovågsugn och vattenkokare.
Matsedeln skiljer sig inte mycket från när jag är hemma. Feelgoodfilmer,
böcker, dator, öronproppar och hörlurar är med. En rosalila himmel välkomnar
mig till den första kvällen på campingplatsen.
Jag känner mig fri. Idag måste jag
sammanlagt ha gått det längsta jag gjort sedan jag blev sjuk. Jag bor nära
havet och i morse, långt innan någon annan var uppe, vandrade jag sakta omkring
och njöt av att vara nära havet. Ljudkänsligheten är i princip borta och den
testades under dagen. Regnet smattrade hårt mot husvagnstaket i ett par timmar.
Granne med campingplatsen ligger fotbollsarenan med tillhörande fotbollsplaner.
Idag hyllade entusiastiska fan sina lag i en match. Inga tider stressar mig.
Inga måsten. Tvättmaskinen har jag lämnat hemma. Disken är minimal och
reducerad till ungefär en gång om dagen. Inne i vagnen växlar jag mellan att
titta på OS, att skriva och ….att lyssna
på musik. Det fungerar! En lyckokänsla sprider sig i min kropp. Klarar av att lyssna
på många olika sorters musik. Jag njuter. I närheten är sonen på ett simläger
och jag mår bra av att bara vara mental support. Det blåser 9 s/m och i byarna
upp till 13 s/m. Inget stressar mig nu.
I morgonens promenad känner jag igen mig. Jag vill bara gå och gå och gå, nära strandlinjen, förbi uppbyggnaden av en festival, genom en fiskeindustri, passerar pirar, vinden blåser och havet kluckar. Det går så lätt. Det ger energi. Det känns som om jag aldrig vill sluta att gå. Det är en härlig känsla. Solen skiner och jag är mig själv. Efter 2,5 km rundan avslutar jag med en fika. På eftermiddagen känns huvudet tungt men vilka härliga dagar jag har haft. Jag lägger mig ner för att vila fötterna. Två timmar senare vaknar jag och mår nästan bra igen.
I morgonens promenad känner jag igen mig. Jag vill bara gå och gå och gå, nära strandlinjen, förbi uppbyggnaden av en festival, genom en fiskeindustri, passerar pirar, vinden blåser och havet kluckar. Det går så lätt. Det ger energi. Det känns som om jag aldrig vill sluta att gå. Det är en härlig känsla. Solen skiner och jag är mig själv. Efter 2,5 km rundan avslutar jag med en fika. På eftermiddagen känns huvudet tungt men vilka härliga dagar jag har haft. Jag lägger mig ner för att vila fötterna. Två timmar senare vaknar jag och mår nästan bra igen.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar