Vad är det jag har som ingen annan har? Jo mina alldeles egna förvärvade erfarenheter och referensramar som är förutsättningen för de val jag gör och den livsstig jag vandrar. Låter det kryptiskt? Tänk efter. I en familj med flera syskon som till synes har likadana villkor skiljer sig förutsättningarna åt. Den förstfödda är den enda som haft föräldrarnas odelade uppmärksamhet och som alltid får göra saker först (matas, möta släkten, börja skolan o s v) och är föräldrarnas experiment. I syskonskaran är den förstfödda alltid äldst och uppfattas oftast av andra runt omkring som den som förväntas ta mest ansvar. Den sistfödda å andra sidan ärver erfarenheter och får sällan uppleva hur det är att vara först eller få föräldrarnas odelade uppmärksamhet. Att vara sist född innebär ofta att man måste klara mycket själv som den förstfödda fick hjälp med och att det är lättare att smita ifrån ansvar eftersom det finns så många andra syskon som redan tar ansvar. Alla syskon förutom för den allra första tiden i den förstföddas liv utsätts hela tiden för konkurrens. Konkurrens om föräldrarnas tid och uppmärksamhet. Konkurrens om det mesta. I den miljö vi växer upp, arbetar och väljer att befinna oss i formas våra uppfattningar och skapar de förutsättningar som bildar vår erfarenhetsbas. Den kan ingen ta ifrån oss. Den kan aldrig vara fel. Den är alltid vår egen och den har vi alltid med oss var vi än är.
Det är nu när arbetsträningen så smått ska växla över till eget företagande som mina tankar kommer. Vad kan jag göra med den erfarenhet jag bär med mig om min sjukdom. Har jag någon användning av den i mitt jobb? Ska den märkas? Får det märkas att jag varit långvarigt sjuk? Jag väger för- och nackdelar. Det är så många systrar och bröder där ute som delar min erfarenhet. Har det någon betydelse vad jag gör och har gjort? Ja, på ett sätt, kommer det första svaret omedelbart. Bara att jag har den här erfarenheten kan inge ett förtroende hos några. Ett förtroende som kan innebära att kunden känner sig förstådd. När mina tankar vandrar vidare känner jag ett behov av att möta personer som befinner sig i riskzonen mellan att för dem göra rätt eller fel val. Val som kan vara avgörande för om de kan balansera mellan arbete, familj och sig själva. Min erfarenhet bygger på ett personligt trauma. Andras är jobbrelaterade. Det är klart att min erfarenhet är unik och det är allas. Det var det jag ville visa med exemplet i början av texten. Så frågan är snarare HUR ska jag använda min erfarenhet i mitt arbete som Coach och Företagsutvecklare? Vet du?
