Du bestämmer själv hur du vill att din värld ska se ut!

Världen är mångfasetterad, fylld att glädje, otroligt fina människoöden, lycka i vardagen, härliga uppfinningar, roliga vardagsberättelser, kluriga lösningar på både små och stora svårigheter. Vissa händelser kan vi inte se eller uppleva själva. Där är medierna en resurs för att få hjälp till perspektiv och få en glimt av vad som finns runt hörnet eller ute i världen. Det finns de som tror att verkligheten är det som står beskrivet i olika mediers nyheter. En tidning, oavsett om det är en pappers- eller digitalversion, begränsas av att någon vill förmedla vidare nyheten i skrift eller bild och av tiden och utrymmet. Idag är det både ekonomiskt- och slumpmässig val vad som blir publicerat. Nyheter kopieras av ekonomiska skäl från ett media till ett annat. Tidsbrist begränsar källhänvisningarna. Jag kommer ihåg ett reportage, för några år sedan, som beskrev nyhetsmediernas opinionsbildande funktion. Demonstration: Arga ”islamister” brände danska tidningar och skrek på hämnd. Detta kablades och publicerades ut över hela världen. Islamister hotar Danmark etc. När bilden visades något år efteråt i sin helhet var det några stycken människor som agerade och brände tidningar. Runt omkring stod ett fåtal förvånade människor, andra promenerade lugnt förbi. Då hade redan bilden / reportaget fått konsekvenser runt om i världen inte minst i Norden. Det finns en fara i att tro att andra sitter inne med sanningen. Att glömma att vi själva har förmåga att värdera vad som är viktigt. Vad engagerar oss i vår närhet, i vårt kvarter? Vilka områden berör oss? Vad är nyheter för mig? Tror vi att destruktiva handlingar får oss att må bättre, agera klokare och ger oss verktyg att göra något bra av våra liv är det detta vi ska leta upp. Har vi behov av att se och glädjas åt andras erfarenheter, uppfinningar och lösningar ska vi hitta dessa exempel. Det är genom att bejaka vår drivkraft som vi kan utvecklas. Analysera vilket bränsle som just jag behöver för att mina kugghjul ska fungera smidigt i min kropp för att sätta fart på mitt liv och välj aktivt bort det Du inte behöver! Livet är för kort för att göra annat val

”Mellanchefer” befinner sig i ett utsatt läge. Allt går inte att säga till chefen.. eller sina medarbetare… eller till sin respektive. Ensam står man där med hela pusslet. Ibland med svårigheter att få alla bitar på plats. Av lojalitets skäl finns det anledning att behålla helheten för sig själv. Frustrationen växer. Då finns det ett behov av att ha någon att bolla med. Lösningen finns inom en själv i en röra av tankar och funderingar. Ibland rubbas självkänslan. Coachen hjälper till att få struktur på vad som är viktigt och vad som behöver göras. Tydliggör målet och coachar till handling. Det tar inte en evighet. Coachingen ger redskap för att komma till resultat.

Handling kräver en man!

För mig är det ett stort mysterium att män som ber om något oftast får ett beslut som leder till handling, direkt. Ibland upplevs mannens förfrågan som något nytt och nydanande. Detta efter flera års förfrågan från en kvinna eller till och med flera kvinnor. Finns det ett kvinno- och ett mansspråk, eller är det en myt? Negligeras en kvinnlig ton eller är det så att vi faktiskt inte hör den? Kvinnor sägs tjata och prata för mycket. Är det så vi är skapta? Mannen har ett mörkare tonläge. Tänk om vi under evolutionen, generation efter generation, ända sedan urminnes tider är programmerade till att lyssna på mannen. Att kvinnans röst inte ska tränga igenom vid första "sägandet". Vad säger det oss? Att våra gener spelat oss ett jämlikhetsspratt. Som kvinna slår vi många gånger, bildligt talat, vår panna blodig för att göra vår åsikt och idé hörd. Vi pratar om rättigheter och demokrati. Har vi förutsättningarna för att bli jämlika? Många frågor tornar upp sig och ett scenario träder fram. En värld där allt är predestinerat, förutbestämt och människan oförmögen att ändra det. Där vi gör oss löjliga i vårt kämpande för en sak som inte går att påverka - jämlikhet. I vår "moderna tid" tror vi oss ha tekniska lösningar på det mesta t o m hur vi är skapta. Beligian Blue är bara ett av många exempel.
Vad säger det om mig att jag skräms över att att det handlar om att rangordna sig och förstå sin plats, även 2011. Att de andra djuren ligger långt före oss i världsordningen och att vår "insikt", vår förmåga att tänka leder oss på villovägar in i en jämlikhetsdebatt. Med konsekvenser som feministiskt initiativ, kill- och tjejgrupper i förskola och så vidare. Vi behövde en man på jobbet- nu har vi fått både ommålat och sopsortering. Tänk så enkel lösningen var, när vi förstod evolutionens språk.

Åsiktsrevolutionen!

Vem vågar ha annorlunda åsikter, stå för en annan uppfattning och visa att det finns en annan synvinkel? Bara den som är modig och den som inte förstår konsekvenserna av sitt yttrande säger det den verkligen menar. En avvikande åsikt kan göra en diskussion spännande, ge mig nya perspektiv och få mig att inse att det finns mer än en sanning. Detta i den finaste av världar.
En bit utanför storstaden finns inga alternativ till att stå utanför gruppen. För att vara medlem håller jag masken, god min och tycker som "alla andra" utan hänsyn till vad jag egentligen tycker.
Min eget tyckande förpassas till ingenstans, i bästa fall till ett dammigt hörn. Där jag kan sopa upp det innan jag slänger det i soporna. För i gruppen är det viktigt att hålla ihop, vara en stark röst och hålla sig inom spelreglerna. Vem är Ni som egentligen VILL ha det så? Vad tycker ni egentligen? Säg-! Jag är idel öra.
Jag leker med tanken att alla har en egen åsikt, lika värdefull som dagens guld, och den berikar både mitt och andras liv. Måhända att den skapar känslor i mig. Jag kan bli både upprörd, ledsen, irriterad och glad över vad du säger. Dina åsikter skapar engagemang och visar att jag lever. I min värld är det högt i tak, mycket engagemang, människor vågar säga sina åsikter och det finns massor av sanningar. Var med i åsiktsrevolutionen

Begrav Jantelagen!

I Sokndal, en Cittaslow-kommun, i Norge finns en gravsten med texten "Här hviler janteloven" den är daterad 27 maj 2005. Jantelagen är vår moderna tids tvångströja. Den hindrar oss från att med stolthet berätta vad vi kan och vem vi är. Som ett obekvämt filter mellan vad vi kan och vill och vad vi borde och inte skulle . . . ligger Jantelagen och skaver. Våra barn har lärt sig att ifrågasätta . . . . ALLT. Vi suckar och värjer oss mot frågorna samtidigt som vi undrar vad som hänt med respekten mot andra. Upproret har startat. Vi bör genast sluta be om ursäkt för den vi är och vad vi kan. Sträcka på oss och vara stolta för varandras kunskap och egenheter. Se olikheter och erfarenheter som en oändligt spännande guldgruva.
- Jag vet att jag kan, jag står för den jag är, utan att skämmas eller ha behov av att be om ursäkt blir vår paroll. Vi kan allesammans visa vår omgivning: Så här är jag och jag har kompetensen!
Hur svårt kan det vara:)?
Norrmännen ligger många år före oss. Vi har fortfarande en Jantelag att begrava.

Vi måste VÅGA, det finns resurser och kompetens ute i samhället!

Dagligen möter jag människor som är ämnade för vår arbetsmarknad. De stångas för att få visa vad de kan, bli sedda som resurser på arbetsmarknaden och för den kompetens och erfarenhet de har. De kämpar mot fördomar och rädsla. De har ett annat språk, pratar inte perfekt svenska (vem gör det?). Deras referenser finns inte i Sverige. Deras namn klingar främmande och de förstår inte alltid våra sociala koder. Likaväl är de en outnyttjad resurs i vårt samhälle.

Egentligen handlar det om att våga, att inse att sättet vi rekryterar på, vårt bemötande och våra rekryteringskriterier sållar bort en betydande arbetskraft som kan berika våra arbetsplatser med nya kvalitéer och lojalitet. Många av dessa människor har en lojalitet och ett ansvarstagande som inte längre är självklart för oss svenskar. Om vi kunde satsa lite tid till att se bortanför svåruttalade namn, knagglig svenska, och använda nyfikenhet, kroppsspråk och fantasi till att förstå varandra och bjuda in till prova-på, vi-känner-efter- om- det kan fungera . . .. kunde vi får kollegor som har ett annat sätt att se på tillvaron.

Jag har en dröm.