Handling kräver en man!

För mig är det ett stort mysterium att män som ber om något oftast får ett beslut som leder till handling, direkt. Ibland upplevs mannens förfrågan som något nytt och nydanande. Detta efter flera års förfrågan från en kvinna eller till och med flera kvinnor. Finns det ett kvinno- och ett mansspråk, eller är det en myt? Negligeras en kvinnlig ton eller är det så att vi faktiskt inte hör den? Kvinnor sägs tjata och prata för mycket. Är det så vi är skapta? Mannen har ett mörkare tonläge. Tänk om vi under evolutionen, generation efter generation, ända sedan urminnes tider är programmerade till att lyssna på mannen. Att kvinnans röst inte ska tränga igenom vid första "sägandet". Vad säger det oss? Att våra gener spelat oss ett jämlikhetsspratt. Som kvinna slår vi många gånger, bildligt talat, vår panna blodig för att göra vår åsikt och idé hörd. Vi pratar om rättigheter och demokrati. Har vi förutsättningarna för att bli jämlika? Många frågor tornar upp sig och ett scenario träder fram. En värld där allt är predestinerat, förutbestämt och människan oförmögen att ändra det. Där vi gör oss löjliga i vårt kämpande för en sak som inte går att påverka - jämlikhet. I vår "moderna tid" tror vi oss ha tekniska lösningar på det mesta t o m hur vi är skapta. Beligian Blue är bara ett av många exempel.
Vad säger det om mig att jag skräms över att att det handlar om att rangordna sig och förstå sin plats, även 2011. Att de andra djuren ligger långt före oss i världsordningen och att vår "insikt", vår förmåga att tänka leder oss på villovägar in i en jämlikhetsdebatt. Med konsekvenser som feministiskt initiativ, kill- och tjejgrupper i förskola och så vidare. Vi behövde en man på jobbet- nu har vi fått både ommålat och sopsortering. Tänk så enkel lösningen var, när vi förstod evolutionens språk.

Åsiktsrevolutionen!

Vem vågar ha annorlunda åsikter, stå för en annan uppfattning och visa att det finns en annan synvinkel? Bara den som är modig och den som inte förstår konsekvenserna av sitt yttrande säger det den verkligen menar. En avvikande åsikt kan göra en diskussion spännande, ge mig nya perspektiv och få mig att inse att det finns mer än en sanning. Detta i den finaste av världar.
En bit utanför storstaden finns inga alternativ till att stå utanför gruppen. För att vara medlem håller jag masken, god min och tycker som "alla andra" utan hänsyn till vad jag egentligen tycker.
Min eget tyckande förpassas till ingenstans, i bästa fall till ett dammigt hörn. Där jag kan sopa upp det innan jag slänger det i soporna. För i gruppen är det viktigt att hålla ihop, vara en stark röst och hålla sig inom spelreglerna. Vem är Ni som egentligen VILL ha det så? Vad tycker ni egentligen? Säg-! Jag är idel öra.
Jag leker med tanken att alla har en egen åsikt, lika värdefull som dagens guld, och den berikar både mitt och andras liv. Måhända att den skapar känslor i mig. Jag kan bli både upprörd, ledsen, irriterad och glad över vad du säger. Dina åsikter skapar engagemang och visar att jag lever. I min värld är det högt i tak, mycket engagemang, människor vågar säga sina åsikter och det finns massor av sanningar. Var med i åsiktsrevolutionen