Konkurrens och samarbete i samspel

Kärleksörten är pampig där den står tätt ihop. Vid en närmare granskning är varje stjälk unik. Naturen visar hur konkurrens och samarbete funkar i praktiken. Rotsystemet konkurrerar om både plats och näring. Vi kan inte alla vara på samma fläck, inte ens om vi är samlokaliserade.Varje företag behöver har en egen soliditet där inkomster och kostnader ger en stark grund att stå på. En solitär gör sig fint i en smal hög vas. Den fångar vår blick där den stoltserar i egen majestät. Likadant är det med varje enskilt företag. Företag med vision, mål, affärsidé, som genomsyrar verksamheten, ett tydligt varumärke och som har en strategi att våga tjäna pengar samt en konkret handlingsplan hur de ska göra, står på egna ben. De sticker ut och syns. När blomställningarna bildar en rosa matta är kärleksörten lättare att se på håll. Precis som när konkurrerande företag förstår att god konkurrens vässar verktygen samtidigt som det ger goda samarbetspartners med hög kompetens. Den typen av samarbeten ger avtryck inom stora geografiska områden, blir lättare att hitta och genererar plusvärden som lätt kan omsättas i reda pengar. 

Gratis tjänster är otjänster

Jag vet vad jag kan! Eller. Jag vet vad jag kan när inte utsätter någon för en kostnad för det jag säljer. Det blir en paradox när det jag säljer är en produkt eller tjänst som värderas efter dess prislapp. Om det finns ett behov för min produkt eller tjänst är den värd att betalas för. Det innebär att den också är värd att ta betalt för. I min värld är gratis tjänster till vänner och bekanta otjänster. Det visar att jag hellre tror att mina bekanta går till okända nere på stan och handlar än att handla av mig. Att mina varor och tjänster är mindre värda än andras. Jag undrar om Håkan Gunnarsson på ICA Maxi i Ronneby skulle få sin rörelse att gå runt om han resonerade likadant. Tänk om han rabatterade alla sina bekantas matkassar. Vad skulle det få för konsekvenser och hur skulle du reagera på det. Vissa saker betalar vi för utan att ifrågasätta rimligheten i det vi betalar. Är en liter mjölk värd 10,50? Vad kostar det för lantbrukaren att få fram mjölken och hur mycket är han värd för att göra arbetet? Vilka fler ska ha betalt för mjölken? Håkan Gunnarsson och hans personal  ska de också få betalt för att de säljer mjölken till oss. Vem levererar mjölken till affären? Är det rimligt att även deras arbete är värt att betalas för o s v. Många är de som ska dela på betalningen av en liter mjölk.
När jag säljer mina tjänster utgår jag ifrån att mina kunder får något de efterfrågar och att de får valuta för sina pengar. Att det jag gör fyller ett behov. Om jag skäms för att ta betalt signalerar jag att det jag säljer är inte värt att betalas för. En kund som får det han eller hon vill ha får vara beredd att betala vad det kostar oavsett om man är bekant eller inte. För gratistjänster ger inga pensionspoäng, syns inte i verksamheten men belastar ändå dygnets arbetade timmar.

Vandrande tankar . . .

Vad är det jag har som ingen annan har? Jo mina alldeles egna förvärvade erfarenheter och referensramar som är förutsättningen för de val jag gör och den livsstig jag vandrar. Låter det kryptiskt? Tänk efter. I en familj med flera syskon som till synes har likadana villkor skiljer sig förutsättningarna åt. Den förstfödda är den enda som haft föräldrarnas odelade uppmärksamhet och som alltid får göra saker först (matas, möta släkten, börja skolan o s v) och är föräldrarnas experiment. I syskonskaran är den förstfödda alltid äldst och uppfattas oftast av andra runt omkring som den som förväntas ta mest ansvar. Den sistfödda å andra sidan ärver erfarenheter och får sällan uppleva hur det är att vara först eller få föräldrarnas odelade uppmärksamhet. Att vara sist född innebär ofta att man måste klara mycket själv som den förstfödda fick hjälp med och att det är lättare att smita ifrån ansvar eftersom det finns så många andra syskon som redan tar ansvar. Alla syskon förutom för den allra första tiden i den förstföddas liv utsätts hela tiden för konkurrens. Konkurrens om föräldrarnas tid och uppmärksamhet. Konkurrens om det mesta. I den miljö vi växer upp, arbetar och väljer att befinna oss i formas våra uppfattningar och skapar de förutsättningar som bildar vår erfarenhetsbas. Den kan ingen ta ifrån oss. Den kan aldrig vara fel. Den är alltid vår egen och den har vi alltid med oss var vi än är.
Det är nu när arbetsträningen så smått ska växla över till eget företagande som mina tankar kommer. Vad kan jag göra med den erfarenhet jag bär med mig om min sjukdom. Har jag någon användning av den i mitt jobb? Ska den märkas? Får det märkas att jag varit långvarigt sjuk? Jag väger för- och nackdelar. Det är så många systrar och bröder där ute som delar min erfarenhet. Har det någon betydelse vad jag gör och har gjort? Ja, på ett sätt, kommer det första svaret omedelbart. Bara att jag har den här erfarenheten kan inge ett förtroende hos några. Ett förtroende som kan innebära att kunden känner sig förstådd. När mina tankar vandrar vidare känner jag ett behov av att möta personer som befinner sig i riskzonen mellan att för dem göra rätt eller fel val. Val som kan vara avgörande för om de kan balansera mellan arbete, familj och sig själva. Min erfarenhet bygger på ett personligt trauma. Andras är jobbrelaterade. Det är klart att min erfarenhet är unik och det är allas. Det var det jag ville visa med exemplet i början av texten. Så frågan är snarare HUR ska jag använda min erfarenhet i mitt arbete som Coach och Företagsutvecklare? Vet du?

Rätta ambitionen efter förutsättningarna

Anledningen till att jag anmälde mig som utställare på Blekinge Wellnessfestival var för att mingla bland de andra utställarna. De är definitivt en av mina viktiga målgrupper när det gäller företagsutveckling med coaching. Tanken var att vid en pratstund intressera kvinnliga småföretagare för att strukturera sitt företagande för att kombinera försörjning med att må bra. En för mig mycket viktig kombination som kan vara svårt att förena speciellt ihop med sin familj. Tidigt upptäckte jag att kraften och förmågan inte fanns till detta. Det kunde ha blivit en stor besvikelse, för min medverkan på festivalen var förenat med en hel del kostnader. Pengar som egentligen inte finns. Detta var ett försök till en så kallad restart. Jag behövde visa omgivningen och mig själv att jag som företagare finns. Ganska fort slog det mig att för ett år sedan besökte jag festivalen hängande på min grannes arm. Jag hade hemhjälp och klarade inte många sysslor själv. Jag kunde inte gå själv utan att vingla och tappa balansen. Jag var oerhört ljudkänslig och blev mycket fort trött av både ljud och intryck och somnade fort utav minsta lilla aktivitet. Efter ett kort besök på förra årets festival triggades min hjärna igång och körde turbofart i ett par dygn efteråt med följden att jag blev parkerad i min soffa under den tiden. Idag, se bilden, ett år senare hemkommen från två dagars festivalmedverkan, förberedelser och ihop packning står jag fortfarande upp och känner en glädje över var jag är idag. Jag har planerat, möblerat och rivit  min monter, gjort marknadsföringsmaterial som bl a innebar ett bildspel som rullade i min monter, fått ihop annonser och bemannat min monter i 15 timmar i en tidvis hög ljudbakgrund.Det är klart att jag är trött men bara något tröttare än vilken utställare som helst. Så därför blev min ursprungsambition inte viktig. Jag flyttade fokuset från att röra mig bland utställarna till att bli nöjd med att jag faktiskt klarade av: Att överhuvudtaget vara en del av festivalhelgen. Jag står på benen utan någon katastrof i släptåget. Jag dansade med bästa sonen på festivalfesten till härliga salsarythmer på lördagskvällen. Jag visade mig själv både att jag fortfarande är företagare och att det går alldeles utmärkt att rätta ambitionen efter förutsättningarna.

Utmaning -Utställare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så var första lasset på plats...

...snart stormsäkrat tält...

...info material synligt och lätttillgängligt...

... och jag erbjuder mer än coaching...

Ett par stora utmaningar: Att tänka ut och förbereda monterplatsen, att bygga montern, att bemanna montern, att föra marknadsföringsmässigt korrekta samtal mitt i vimlet, att coacha mitt i festval-ljud-massan, att vara där.... bland alla människor, djur, aktiviteter och ljud i två dagar plus några timmar dagen innan för att få allt på plats. Yes, det gick bra! Har nu några dagars välbehövlig avkoppling och reflektion. Nåja inte så mycket jobbrelaterat. Bara lite ;).

Utmaningen - förbereder min re-start!

I helgen är det Blekinge Wellnessfestival. Två dagars hälsotivoli med mängder av må-bra upplevelser. Där ska jag vara utställare. En re-start för mitt företagande. Ett skyltfönster och ett prov för mig. Det är nu det är upp till bevis. I liten skala har jag provat mig fram i mitt jobb. Testat olika arbetsuppgifter  genom att ge mig ut på den darrande spången för att se vad jag kommer ihåg och vad jag kan. Successivt har jag tagit tillbaka mitt jobb-jag och konfronterat mina rädslor. Min självkänsla ökar och jag känner hur det bär. Nu ska jag möta publiken, kunna stå pall mitt bland en massa minglare, musik och aktiviteter och hålla fokus på det jag ska göra. Det är en bit kvar innan jag kan arbeta självständigt som företagare men jag har kommit långt på min resa tillbaka. Det är sjutton månader och en evighet sedan jag blev sjuk. Snart är det historia och framtiden har börjat.

Som ett led i förberedandet inför festivalen har jag gjort i ordning ett enklare bildspel för att presentera vad det är jag gör som Coach. Det krävdes betydligt mer än att bara ha tungan rätt i mun. Att få till texterna var den lätta biten. Hitta och lägga in bilder var också enkelt. Inga större problem med ordning och struktur heller. När det skulle fungera ihop med den digitala fotoramen brast det. Mina kunskaper var helt enkelt för få. Filerna hittades inte. Fel format. Efter sex olika formatalternativ behövde jag pausa och göra något annat. Till sist hittade jag ett format som fungerade. Då blandades bilderna ihop och texten lades ovanpå varandra. Det krävdes fb-korrespondens, googlande efter manualer, telefonsamtal, besök i två butiker, ännu mer googlande och mycket prövande fram och tillbaka på bildramen. Till sist, ett antal timmar senare, är resultatet okej. Inte bra men okej. Jag behöver tid och energi till annat också och jag behöver kunna nöja mig med att okej är okej. Plötsligt känner jag hur hundratalets tankar bara snurrar runt i huvudet, pulsen ökar och tankarna går i kors. Det är hög tid att varva ner och sänka ambitionsnivån på min roll som utställare. Det är här och nu jag behöver göra de viktiga valen:
En sak i taget. Prioritera. Allt är inte lika viktigt. Leva här och nu och inte glömma andas. Så, ska det vara så svårt tänker jag med ett leende och somnar i soffan. Efter en liten tupplur är jag redo att ta tag i nästa del i förberedandet. denna gång är pulsen normal och jag har en tanke i taget i huvudet.

Modet att våga utvecklas!

Jag tror på en utveckling som håller på sikt behöver kännas, beröra kanske till och med göra ont för att vara på riktigt! För det är när utveckling är på riktigt som vi lyfts och sprider vår glädje utan ansträngning. Det kan innebära att våga tänka tankar som trängts undan till en mörk plats och få ut tankarna i ljuset där de syns.Vi behöver vara medvetna om vårt bagage för att känna till våra förutsättningar. Utveckling är en process som på inget vis är enkelt. Det förenklas om vi har ett öppet sinne och begränsar våra förutfattade meningar. För det är dem, de förutfattade meningarna, som ligger som snubbeltråd och försvårar utvecklingen.När vi tror att våra fördomar är absoluta sanningar begränsas vi i både tankar och handling. Vi tar föregivet när det finns alternativ. Vi begränsar vårt synsätt när det finns perspektiv. När vi kan le åt våra begränsade övertygelser har vi kommit en lång bit på väg.

Det är lycka att befinna sig i en utvecklingsprocess som man känner leder någonstans.Endorfinerna frigörs och det blir betydligt roligare att vara människa. Dessutom drar det med sig andra och nyfikenheten sprids som ringar på vattnet. Vem kan låta bli att dras med av sann glädje? För det är precis detta det handlar om att det ska vara äkta - på riktigt - och det kräver mod. För mod behövs det när vi inte bara ska skrapa på ytan och få en tillfällig aha-upplevelse utan göra en bestående förändring. Vi behöver våga vara modiga.

Jag skrev för ett tag sedan:
" Mina val avgör hur Jag mår!
Jag visste varken ut eller in. Jag befann mig vid ett vägskäl och hade absolut ingen aning åt vilket håll jag skulle gå. Bakom mig låg dimman tät. Skorna sög fast i underlaget och gjorde det svårt för mig att överhuvudtaget ta något steg framåt. För att kunna göra något som helst val behövde jag konfronteras med mig själv och mina rädslor, hitta kraften att våga, göra alternativen synliga och känna trygghet i mina val. Idag känner jag trygghet i mitt föräldraskap, har kommit igång med min egen träning och blivit stärkt som företagare"

För mig har coaching hjälpt mig att ta svåra beslut både i privatlivet och i jobbet. Jag har fått verktyg som håller.....hela livet. Att få arbeta som Coach är en ynnest. Jag gläds över att se människor växa, få insikt  och ta tag i sin egen situation. Vid flera tillfällen handlar processen om att ta sig förbi ett hinder och jag ser att det gör ont. Det skrämmer inte mig men min klient måste våga konfrontera smärtan. Utan konfrontationen är hindret kvar i oförändrad form. I vår kultur ska vi helst konfliktlöst glida förbi varandra leende. Med våra förutfattade meningar och konflikträdsla begränsas vi i vår strävan framåt. Istället för att riva hinder på vår väg fram och hitta lösningar bygger vi murar av falska sanningar, om oss själva, vår omgivning och våra förutsättningar. Den enda jag kan förändra är mig själv och mitt förhållningssätt till min omgivning. Till det krävs det MOD att VÅGA utvecklas!