Kroppen blinkar rött:Vecka 19

Vecka 19

Har jag tagit ett stort steg mot tillfrisknad? Hoppas, hoppas. I flera dagar har jag haft kontakt med min hjärna. Jag orkar mer. Ljuden förlamar inte mina muskler. Efter ett mycket efterlängtat helgbesök med praktisk hjälp är jag inte helt slut. Ett positivt besked! Jag anstränger mig för att inte jubla för högt. Känslan av lycka sprider sig som en varm och go känsla i kroppen och ett leende fyller mitt ansikte.

Veckan är schemalagd med aktiviteter.
Tisdag:  Sjukgymnastik
Onsdag: Psykoterapeuten.
Torsdag: Försäkringskassan hem till mig för en avstämning  
              Hemtjänst hjälper till med matlagning.
Fredag:  Handlingshjälp
              Hemtjänsten tar ut mig på en längre promenad. 

Tisdag
Sjukgymnast nummer två arbetar med min stressförståelse. Jag förstår nu att min egen vilja är både min styrka och min akilleshäl. Nu får jag arbetar på att känna igen när viljan blir en negativ trigger och stoppa den med rätt verktyg.

Onsdag
Psykoterapeuten bekräftar att jag i nuläget inte ska lägga någon energi på att fundera över hur jag ska försörja mig framöver.

Torsdag
Försäkringskassan meddelar att som egen företagare börjar jag närma mig den kritiska gränsen 180 sjukskrivningsdagar. Det innebär att jag måste prövas mot hela arbetsmarknaden annars förlorar jag min sjukpenning såvida det inte finns en godkänd plan på hur jag inom ett år kan återvända till mitt ordinarie arbete.  Ett möte med läkare, psykoterapeut, sjukgymnast, försäkringskassa och mig ska arrangeras inom 14 dagar.

Tröttheten överväldigar mig. Kroppen säckar ihop och jag kan inget annat än att gäspa. Kämpar med att övertyga mig om att det finns ingenting jag kan göra så det är bara att släppa det. Jag är något svårövertygad.  Ser fram mot kvällens middag Flygande drakens kycklinggryta.