Jag vinglar runt på en liten promenad i sakta gemak. Det går trögt idag. Vinden är kraftig och trots öronproppar blir jag snurrig. Sakta, sakta forcerar jag mig runt. Med blicken nedåtfälld för att minimera antalet intryck får jag känslan av att befinna mig inuti en leksak som man skakar så att konstgjord snö singlar ner i en liten begränsad värld. Min ljudkänslighet har minskat betydligt. Det är en befrielse. Det går lättare och lättare för mig att röra mig ute.
Idag njuter jag av ett fräscht och
nystädat hem. Det är inte min förtjänst. Hemtjänsten har gjort sitt första pass
hemma hos mig. Jag ligger i min soffa och vilar ut efter ett besök hos
psykoterapeuten och känner stor tacksamhet över den hjälp jag nu får av
kommunen. Dammsugaren kommer fram och jag förpassar mig ut på min förstukvist
med en filt och bok. Grannarnas ljudliga semesterflit tär på min energi. Väl
inne igen doftar huset av citonsåpa. Nästa vecka ska vi försöka synkronisera
mina åtaganden och besök. Genom att fördela den lilla energi jag har orkar jag
vara mer delaktig vid besöken. Det ser jag fram mot. Jag har nu betydligt mer
kraft än tidigare och är duktigare på att göra en sak i taget. Jag börjar få en
mer realistisk syn på min tillfrisknad och förstår att jag kan lägga
jobbsökning och studerande åt sidan. Det blir ingenting med det i höst. Jag
behöver kraft för att bli frisk.
Dagens post innehåller två brev. Ett
brev är från Hemtjänsten som delger mig sitt beslut och önskar mina
inkomstuppgifter. Det andra brevet är från Försäkringskassan som önskar träffa
mig för ett avstämningsmöte . I samband med det vill de ställa några frågor.
Stressen fyller min kropp, tårarna börjar trilla av ansträngning. Jag förstår
inte hur jag ska få till det och vad jag ska svara. En hjälpsam granne
förbarmar sig över mig och tillsammans försöker vi lösa uppgifterna. Stressen
avtar och bollen ligger nu hos försäkringskassa och hemtjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar