Kroppen blinkar rött:v 10

Jag har fått en ny diagnos: 

Utmattningssyndrom. 

Samma symtom som tidigare. Diagnosen utbrändhet finns inte enligt socialstyrelsen. Borta sedan år 2008. Ordinerad behandling: Samtals terapi, vila och att låta det ta tid. 

Testar mina gränser försiktigt och vilar! Jag gör mitt bästa. Känner ingen press att prestera. Vet bara inte var gränserna går. Mestadels av tiden är det inte mycket som går överhuvudtaget.  Plötsligt är allt möjligt. Då är det lätt att tänka, göra saker och att lyfta blicken och se sig om. Längta efter sällskap och vilja finnas där för mina vänner.  Kroppen har en annan agenda. Den påminner mig om vad som varit och vad som komma skall. Den ger mig en glimt för att behålla hoppet om bättring på den långa resan fram till jag blir frisk. Någon gång kommer alla pusselbitar att läggas på plats igen

.

Röda korset kom och konstaterade att den hjälp jag behöver får de inte erbjuda mig. Det tillhandahåller kommun och landsting. Detta oberoende av att den grupp som jag tillhör inte får hjälp. Personerna från Röda korset konstaterar att det inte finns några hinder att som medmänniskor hjälpa mig.

-          Tack Gud för att det finns välgörenhet och fantastiska människor.

För första gången på flera veckor kan jag faktiskt göra något vettigt. Jag menar mer än att ligga / sitta i soffan eller på altanen, göra mig i ordning, se till att jag äter, gå fram och tillbaka till brevlådan och kommunicera via FB. Känslan av att må bra bubblar inom mig. Jag planterar bl a om två tomatplantor:).

Ute är det sommar.  Värme och sol. Trädgård och natur fullkomligt exploderar. Här råder ingen utmattning. Tack och lov för det. Det är min bästa medicin.