Trött, trött, trött.
Försäkringskassan önskar deklarationer från och med 2008 för att utreda min
sjukpenning. Ett brev till läkaren och ett besök i en relativt folktom
stormarknad gör att jag slocknar i soffan. Kroppen känns tung. Inne i huvudet pressas hjärnan ihop. Blicken
flackar. Jag bestämmer mig för att söka hjälp. En till två futtiga timmar i
veckan kan få mig att komma ut och handla, hålla huset någorlunda städat, se
till att räkningarna blir betalda, översätta myndigheternas blanketter och information
så jag förstår och hjälpa mig att betala mina räkningar. Svårigheten är att jag
inte är 67 år eller har en bestående skada eller sjukdom för att passa in i
mallen för att få en ledsagare, kontaktperson eller fixarhjälp. Pust. Jag är,
helt enkelt, inte tillräckligt frisk för att klara av mitt liv och inte
tillräckligt sjuk för att få hjälp. Hm.
Dagarna försvinner i min vila. Jag är förlamande trött.
Kommunen vidarebefordrar mitt mail. Jag
får ett tips om Röda Korsets besöksverksamhet. En dag senare hör de av sig för
att boka in en tid för att undersöka vad de kan hjälpa mig med. Hos kommunen
cirkulerar fortfarande mitt mail runt.
Ute blommar våren frisk och skir grön. Jag längtar efter
solens varma strålar som bokstavligt tankar mig med värme och energi. Det
blåser. Vinden är hård och byig. Jag har svårt att skydda mig och fryser. Först
blir jag iskall om händerna sedan kryper det in i ben och märg. Jag sitter i
min soffa under en filt och tittar på solen genom mitt fönster medan fåglarna balanserar
på en vajande gren.
Jag har varit sjuk i två månader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar