Vanliga ljudbilder som uppstår i t ex en affär eller musik
som brukar få mig att känna lugn och att må bra fungerar som en stressutlösare.
Ljuden skär in genom öronen och hjärnan trycks ihop. Spontant vill jag slänga mig ned på golvet,
blunda och stänga av allt. Till och med ett vanligt samtal, slamret från
disken, en telefonsignal eller en diskussion som vanligtvis får mig att trivas dränerar
mig på energi
Sanktionerat av min psykoterapeut gör jag nu schema över min
dag med många, långa vilopauser, en förfrågan om hjälp i taget, något enstaka
telefonsamtal och så börjar jag med 5-10 minuters promenader.
Jag är trött, så trött. Tröttheten gör blicken oskarp,
huvudet tungt att hålla uppe och jag fryser som om jag har hög feber. Dagar som
dessa är det enklast att lägga sig ned och blunda.
En blick på de vita orkidéerna, däremot, i mitt vardagsrumsfönster
sprider känslan av välbefinnande. Solljuset
och dess värme gör kroppen smidigare och hjärnan kontaktbar. Jag ser bokstavligt talat ljuset i tunneln. Vårsolen
hjälper mig att skriva minneslappar om vad jag behöver få hjälp med.
Det är till att be om hjälp som det mesta av min energi går åt.
En handlingslapp tar flera dagar att skriva. Att inventera vän-förrådet och
hitta ett bra sätt att kommunicera på kräver mycket hjärnkapacitet. Betydligt mer
än vad jag har en helt vanlig dag.
Att få praktisk hjälp är nödvändigt för att jag ska kunna
vila mig frisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar