Bilkörning är uteslutet eftersom jag för att koncentrera mig behöver blunda och helst ligga ner. Sms samtal funkar bra. Hjärnan processar i sin egen takt. Ett telefonsamtal lägger tyngder på huvudet och kroppen skickar ilskna signaler. Därför ber jag att psykologen ska ta kontakta mig via sms. Samtal efter samtal från ett privat nummer visas på min telefons display och sätter igång min puls. Nästa dags morgon är jag beredd och svarar.
Psykologen kan inte skicka eller ta emot sms, använder sällan e-brev och vet inte hur jag ska ta mig till mötet. Nu behöver jag en fungerande hjärna för att hitta ett sätt att kommunicera med psykologen och för att ta mig till mötet. Efter telefonsamtalet ligger jag i soffan med muskler som om jag precis tagit ut mig efter ett tufft träningspass och ett huvud fyllt av snurrande stjärnor. Efter en timme har kroppen lugnat ner sig och jag somnar av utmattning. Fortfarande ingen lösning i sikte eftersom det är jag som ska komma fram till den.
Ute skiner solen. Det är vår. Jag stapplar ut med en sekatör i handen, sätter mig på en stol och tittar på torra växtdelar. Efter ett tag vet min hand vad den ska göra och börjar knipsa av en del i taget. Ingen reaktion i huvudet. Jag ler och börjar ta tag i några växtdelar för att mer organiserat klippa rent. Omedelbart lägger sig den fuktiga trasan över hjärnan och börjar krama om. Det sticker ovanför ögonen och jag blir sittande tittande på sekatören. Det var roligt så länge det varade. Mot soffan. Kuddläge igen och jag kan inget annat än att blunda och låta hjärnan vila.
Två dagar senare har jag hittat ett sätt att ta mig till psykologen, som ska få hjälpa mig att hitta en terapeut som kan stötta mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar