Jag klarar av att vara förälder. Vardagliga påfrestningar
som utmanar föräldraskapet får mig att reagera som vilken annan normal förälder
som helst. Förutom. Att jag är tvungen att vara mycket tydlig med att vi gör en
sak i taget. För jag har inget val. Kan inte göra annorlunda. Finns inget att
kompromissa bort. Det finns helt enkelt bara ett sätt.
-Nu gör vi först det här. Fokus just nu är på detta. Släpp
allt annat. Sedan får vi se.
Jag är en bättre förälder än tidigare i och med att jag är
tydligare. Glädjen inom mig växer stark. Det finns en väg för mitt
föräldraskap. Det har gått många månader sedan jag senast fungerade i mitt
föräldraskap. Väldigt lång tid. En tid som inte går att kompensera eller få tillbaka.
Det i sig är en stor sorg. Att vända anledningen till sorgen till något
positivt är min utmaning.
Precis som andra föräldrar har jag svårt att prioritera det
jag behöver. Träningen har trillat bort, sjukgymnastiken lagts på is och
ersatts med riktig matlagning, städning, tvättning, handling och lite annat fix
som behöver göras. Jag väljer att prioritera den positiva känslan och lägga det
dåliga samvetet åt sidan. Jag är på väg tillbaka! Vet att det finns gropar på
min väg. Några av dem ser jag. Andra får jag helt enkelt finna mig i att trilla
ner i. Jag tror mig veta hur jag tar mig upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar