Kroppen blinkar rött: Vecka 50

 
Jag är förtvivlad. Känner hur marken gungar och vet varken ut eller in. Försäkringskassan har skickat ett brev utan namnunderskrift eller kontaktperson om att mina sjukpenningdagar tar slut. D v s att de upphör automatiskt om jag inte gör något, trots att det finns läkarintyg. I brevet hänvisar de till hemsidan om det finns några frågor. Brevet uppfattar jag som ett hot. I brevet finns två alternativa vägar att gå för att ansöka om vidare sjukpenning. I alternativet ”Fler dagar med sjukpenning på normal nivå” krävs allvarlig sjukdom. Med tanke på att jag är dokumenterat sjuk med diagnos ”Utmattningssyndrom – fördröjd krisreaktion” tolkar jag, efter att ha läst socialstyrelsens rekommendationer om bedömning av arbetsförmåga, se nedan, att det är en allvarlig sjukdom jag har.  Jag känner mig liten, okunnig, ifrågasatt och väldigt labil. Socialstyrelsen och min uppfattning är olika.

Jag skriver ett brev till Försäkringskassan och berättar att jag i slutet av juli gett handläggaren från Försäkringskassan mandat att ta kontakt med mina vårdgivare för att få till stånd ett möte för att göra en rehabiliteringsplan. I mina senaste läkarintyg som skickats in till försäkringskassan önskar min läkare kontakt med försäkringskassan.  Under hösten har jag vid flera tillfällen sökt handläggaren för att få svar på hur det går med mötet och fått till svar att hon återkommer. Jag har också skrivit e-brev och frågat vad som gäller för att arbetsträna.  Ännu (februari 2013) har ingen från Försäkringskassan kontaktat mina vårdgivare eller mig för att få till någon rehabiliteringsplan eller besvarat våra frågor. Jag upplever att mitt ansvar, som sjuk, är betydligt större än försäkringskassans handläggare. Det är en gåta för mig hur försäkringskassan med sin inläsningscentral och allt, inte kan sammanställa den information som finns och med det mandat som jag gett få till det möte som krävs för att göra den rehabiliteringsplan som krävs för att säkerställa:
1) Min tillfrisknad!
2) Min ersättning
3) Återgång till arbetslivet.
Jag är uppmanad av min läkare och psykoterapeut att inte fortsätta söka/jaga försäkringskassan för det är deras uppgift att ta kontakt med mig. Med det hotbrev som nu landat i min brevlåda har jag inget annat alternativ, trots den belastning som det innebär för mig i min sjukdom, än att söka kontakt med Försäkringskassan. Jag förstår inte vad som mer krävs av mig, i min nuvarande situation, för att det ska upprättas en rehabiliteringsplan och/ eller säkerställa ovanstående punkter 1-3.

Jag söker stöd hos min psykoterapeut i min kontakt med försäkringskassan och möts av en information som nästan knockar mig. Vårdcentralen accepterar inte fakturan från min psykoterapeut. Vi ringer chefen.
Läkaren som skickade remissen i höstas har inte fått ok från chefen.  Psykoterapeuten finns inte listad hos dem. Jag är inte registrerad listad på denna vårdcentral och har därför inte rätt att få den hjälp jag redan fått!!!! Jag skulle gått till deras egen kurator. Den kuratorn har valt att inte ta emot mig, eftersom vi känner varandra, och även meddelat detta till remitterande läkare. Enligt chefen har jag i vilket fall gått för många gånger och skulle istället vara hos psykiatrin.

Jag vet inte vad jag kan göra. Det känns som jag återigen hamnat mellan stolarna. Jag har gjort det de bad mig om i somras vid listningen, inte själv valt psykoterapeut, försökt göra min bit för att underlätta för försäkringskassan att godkänna en rehabiliteringsplan för mig och riskerar att stå utan varken vård eller ersättning om någon vecka.

Socialstyrelsen skriver:

Rekommendationer om bedömning av arbetsförmåga
För individer med ett uttalat och väl diagnostiserat utmattningssyndrom kan arbetsförmågan vara nedsatt under avsevärd tid. Återhämtning, med hjälp av aktiv specialiserad rehabilitering, och successiv återgång i arbetet, tar inte sällan mer än 6 månader och i vissa fall upp till ett år eller längre.