Kroppen blinkar rött: Vecka 31

En knapp månad sedan min sjukskrivningstid gick ut och med en mängd förlorad energi har jag nu ett läkarintyg . Jag är sjukskriven på heltid fr om mitten av september till mitten av december för utmattningssyndrom förhöjd krisreaktion.  Det spelar mig ingen som helst roll vad jag är sjukskriven för, vilket epitet de klistrar i min panna. Jag vet att för varje vecka återfår jag förmågor. 

Jag har en begränsad mängd kraft som jag hela tiden får anpassa efter till vad den behöver räcka. Det är den lätta biten. Den, för mig, nya insikten som jag behöver hitta ett förhållningssätt till är att det finns en mängd saker som äter energi och som står utanför min påverkan. Det kallas livet. Livet överrumplar mig och står utanför min kontroll. Likaväl behöver jag lära mig att hantera även oförutsedda händelser. Jag har i ett drygt halvår levt i min egen bubbla. Varit skyddad från det som ett aktivt föräldraskap och en omgivning kan överraska med. Jag har haft fullt sjå att ha koll på mina egna behov. Nu flyttar jag fram positionerna och tar små microsteg fram för att möta livet utanför min bubbla. Det är spännande och förväntansfull bränner jag mer energi än vad jag egentligen har till mitt förfogande. Hjärnan börjar koka. Det skrämmer mig inte. Jag vet att det är en varningssignal. Ett sätt för min kropp att hålla mig i skinnet. Fortfarande gäckar min vilja mig. Samtidigt som det också är den drivkraft som hjälper mig framåt. Det svåra är att hitta balansen mellan den positiva drivkraften och att få energin att räcka till.

Nu handlar det om att förvalta min sjukskrivningstid väl, hitta strategier för att lära mig att leva utanför min bubbla.

Ett tecken på kraft i mitten av oktober