Kroppen blinkar rött: Vecka 30

I en tillvaro av kärlek, trygghet och tillit fick jag tillbaka min balans, koordination och kraft. I skogen och vid havet finner jag kontemplation. Jag vet nu hur skör min tillvaro är. Hur snabbt det går att förbränna min energi utan att det ger någon kraft alls. Det skrämde mig. Fick mig att förlora fotfästet och för första gången känna hopplöshet och en djup ledsamhet.

Dagligen ger jag mig ut på långa promenader. Det fyller på mina depåer. Har återupptagit min dagliga träning och fått hjälp med att fundera över vilka triggers jag egentligen behöver ha omkring mig för att få vardagen att fungera. Vad ska jag göra för att själv ta ansvar för matlagning och städning? Det räcker med att någon är med mig för att jag ska agera i köket. Utan sällskap händer mycket lite. Nu arbetar min hjärna för att hitta en lösning som frigör mig från att vara beroende av andra för att jag ska klara av vardagssysslorna. Det gäller att tänka lite i taget. Ta en tanke åt gången, släppa det, göra något annat, för att senare fundera vidare på att olika alternativa förslag.

För tillfället vilar jag i värld av kärlek där allt är möjligt om än med många hinder på vägen fram.