Anledningen till att jag anmälde mig som utställare på Blekinge Wellnessfestival var för att mingla bland de andra utställarna. De är definitivt en av mina viktiga målgrupper när det gäller företagsutveckling med coaching. Tanken var att vid en pratstund intressera kvinnliga småföretagare för att strukturera sitt företagande för att kombinera försörjning med att må bra. En för mig mycket viktig kombination som kan vara svårt att förena speciellt ihop med sin familj. Tidigt upptäckte jag att kraften och förmågan inte fanns till detta. Det kunde ha blivit en stor besvikelse, för min medverkan på festivalen var förenat med en hel del kostnader. Pengar som egentligen inte finns. Detta var ett försök till en så kallad restart. Jag behövde visa omgivningen och mig själv att jag som företagare finns. Ganska fort slog det mig att för ett år sedan besökte jag festivalen hängande på min grannes arm. Jag hade hemhjälp och klarade inte många sysslor själv. Jag kunde inte gå själv utan att vingla och tappa balansen. Jag var oerhört ljudkänslig och blev mycket fort trött av både ljud och intryck och somnade fort utav minsta lilla aktivitet. Efter ett kort besök på förra årets festival triggades min hjärna igång och körde turbofart i ett par dygn efteråt med följden att jag blev parkerad i min soffa under den tiden. Idag, se bilden, ett år senare hemkommen från två dagars festivalmedverkan, förberedelser och ihop packning står jag fortfarande upp och känner en glädje över var jag är idag. Jag har planerat, möblerat och rivit min monter, gjort marknadsföringsmaterial som bl a innebar ett bildspel som rullade i min monter, fått ihop annonser och bemannat min monter i 15 timmar i en tidvis hög ljudbakgrund.Det är klart att jag är trött men bara något tröttare än vilken utställare som helst. Så därför blev min ursprungsambition inte viktig. Jag flyttade fokuset från att röra mig bland utställarna till att bli nöjd med att jag faktiskt klarade av: Att överhuvudtaget vara en del av festivalhelgen. Jag står på benen utan någon katastrof i släptåget. Jag dansade med bästa sonen på festivalfesten till härliga salsarythmer på lördagskvällen. Jag visade mig själv både att jag fortfarande är företagare och att det går alldeles utmärkt att rätta ambitionen efter förutsättningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar