I helgen är det Blekinge Wellnessfestival. Två dagars hälsotivoli med mängder av må-bra upplevelser. Där ska jag vara utställare. En re-start för mitt företagande. Ett skyltfönster och ett prov för mig. Det är nu det är upp till bevis. I liten skala har jag provat mig fram i mitt jobb. Testat olika arbetsuppgifter genom att ge mig ut på den darrande spången för att se vad jag kommer ihåg och vad jag kan. Successivt har jag tagit tillbaka mitt jobb-jag och konfronterat mina rädslor. Min självkänsla ökar och jag känner hur det bär. Nu ska jag möta publiken, kunna stå pall mitt bland en massa minglare, musik och aktiviteter och hålla fokus på det jag ska göra. Det är en bit kvar innan jag kan arbeta självständigt som företagare men jag har kommit långt på min resa tillbaka. Det är sjutton månader och en evighet sedan jag blev sjuk. Snart är det historia och framtiden har börjat.
Som ett led i förberedandet inför festivalen har jag gjort i ordning ett enklare bildspel för att presentera vad det är jag gör som Coach. Det krävdes betydligt mer än att bara ha tungan rätt i mun. Att få till texterna var den lätta biten. Hitta och lägga in bilder var också enkelt. Inga större problem med ordning och struktur heller. När det skulle fungera ihop med den digitala fotoramen brast det. Mina kunskaper var helt enkelt för få. Filerna hittades inte. Fel format. Efter sex olika formatalternativ behövde jag pausa och göra något annat. Till sist hittade jag ett format som fungerade. Då blandades bilderna ihop och texten lades ovanpå varandra. Det krävdes fb-korrespondens, googlande efter manualer, telefonsamtal, besök i två butiker, ännu mer googlande och mycket prövande fram och tillbaka på bildramen. Till sist, ett antal timmar senare, är resultatet okej. Inte bra men okej. Jag behöver tid och energi till annat också och jag behöver kunna nöja mig med att okej är okej. Plötsligt känner jag hur hundratalets tankar bara snurrar runt i huvudet, pulsen ökar och tankarna går i kors. Det är hög tid att varva ner och sänka ambitionsnivån på min roll som utställare. Det är här och nu jag behöver göra de viktiga valen:
En sak i taget. Prioritera. Allt är inte lika viktigt. Leva här och nu och inte glömma andas. Så, ska det vara så svårt tänker jag med ett leende och somnar i soffan. Efter en liten tupplur är jag redo att ta tag i nästa del i förberedandet. denna gång är pulsen normal och jag har en tanke i taget i huvudet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar