Mitt ansvar som förälder är att skapa förutsättningar!!

Just nu lyssnar jag på ett program på P1, Ett kluvet land,  som handlar om våra ungdomar som inte finns. De som varken studerar, är inte inskrivna på AF eller lyfter socialbidrag utan sover och tillbringar sin vakna tid vid datorn. Gruppen växer och många har varit "utanför" i 3 -års tid. Ett stort samhällsproblem säger de i reportaget. Intervjuerna fokuserar på ungdomarna och de projekt som någon av de arbetar med idag som innebär att de "knackar dörr" för att hitta ungdomarna. Problematiken finns över hela landet.  Jag kan inte låta bli att ge mig in i debatten. Som jobbcoach har jag mött flera av dessa ungdomar när de tvingats ut efter att ha suttit isolerade i sina barnrum under några år. Ju längre tid de suttit desto svårare har de haft att ta tag i sin egen situation, inga referenser att möta omvärlden och dålig uppfattning om vad eget ansvar innebär. Jag menar att vi som vuxna sviker våra ungdomar när vi utan krav låter de som unga vuxna leva på vår inkomst. Det finns ingen "snällhet" i att förutsättningslöst fortsätta serva myndiga människor. Tvärtom behåller vi ansvaret om deras liv, gör de livegna och undergräver deras självkänsla. Varje människa har rätt att växa och mitt ansvar som förälder är att skapa förutsättningar så att mitt barn kan ta eget ansvar genom att jag som förälder ger ansvar. Att ge ansvar innebär att jag litar på att personen som får ansvar tar det och löser det på sitt eget sätt. Detta i sin tur innebär att klippa ett band och att våga se nya lösningar. Tv-program som Lyxfällan och Tonårsbossen kan ge tips på hur man kan göra när det har gått ... alldeles för långt. Med kommunikation och struktur går det att fördela hemmets ansvar, diskutera vad som är rimligt och fatta beslut. Vem bestämmer över vems inkomst? Vilka kostnader är rimliga och hur finansieras det? Vet du och dina barn hur många timmar du behöver arbeta för att få ihop 1 000 kr och vad räcker 1 000 kr till? Om du är den som arbetar och får in inkomster till hushållet är det väl rimligt att den som inte bidrar med något ekonomiskt istället bidrager med praktiskt arbete i hemmet. Alla som bor i ett hem, gäller även barn, borde rimligtvis hjälpas åt med det som behöver göras. Det finns en uppgift för alla, stor som liten, olika städområden, matinköp, laga mat, duka, diska, plocka undan, vattna blommorna, tvätta, sortera tvätt o s v Allt för att alla har lika rätt till fri tid! Tid att umgås och framförallt när barnen är vuxna men fortfarande bor hemma, tid att välja vad man vill göra med sin fria tid d v s tiden när man inte arbetar eller sover. För att förstå att det som måste göras också är förenat med kostnader behöver man turas om att handla. Vad har ni t ex för boende-  och matkostnader? Maten i kyl, frys och skafferi kommer inte dit av sig själv och är inte gratis. Det är inte heller toalettpapper, schampo, tvätt- och diskmedel och elen till datorn, dammsugaren och tvättmaskinen kostar också pengar. Vi som vuxna har ett stort ansvar att medvetandegöra våra barn för att de ska förstå vad som förväntas av dem som myndiga personer. Genom att ständigt tillhandahålla lösningar, både ekonomiskt och praktiskt, ger vi inte våra ungdomar en chans att förstå vad det innebär att ta eget ansvar. Semester är vår tids belöning efter ett års arbete!!! Bjuder vi våra ungdomar på gratis semester utan någon form av motprestation tillåter vi oss att bli utnyttjade. Det är hög tid att att visa vad det innebär att vara vuxen. Vuxenvärlden är förenat med en mängd tuffa beslut och handlingar som konkret innebär att man är mogen att ta ansvar. Det är inte kopplat till om man har egen bostad eller egen inkomst. Det handlar om ens inställning. Att ta ansvar för sig själv och vad som behöver göras. De unga människor som idag inte finns är ett gigantiskt familjeproblem som berör både dig och mig. Vi måste våga stötta varandra, kommunicera och framförallt undvika att ge våra barn/ ungdomar uppfattningen att de kan leva på oss..........