Kroppenblinkar rött: Vecka 51

Jag befinner mig i mitt trygga hem och blickar ut mot en spännande och farlig värld. Jag vet vad jag har gjort. Vet vad jag har kunnat. Vad är min förvärvade erfarenhet och kunskap värd idag? Idag har jag ingen aning om vad jag kan, vilka förmågor jag har och vad som hänt med världen sedan jag tog en paus.  Jag behöver leta mig ut för att uppleva hur mitt nya jag förhåller sig till det gamla. Testa mina förmågor, ta reda på vad jag kan och få känna hur det bär.  Jag vill stegvis ta tillbaka mitt liv. Det innebär bl a att försörja mig.  Släppa taget om alla ledstänger, bidrag och stöttning som hållit mig under armarna under ett års tid. Min självkänsla och mitt självförtroende räcker inte utanför min bubbla. Än står jag inte på egna ben. Rädslan att falla, falla hårt och djupt, sitter som ett gummiband i ryggen. Detta är för mig en alldeles ny erfarenhet. Jag är rädd, osäker och rådvillig. Med knapp styrfart gör jag mig redo för att göra min egen upptäcktsresa.

-          Hur ska jag möta de människor som jag inte haft kontakt med under min sjukdom?

-          Vad behöver jag förmedla till nya bekantskaper?

-          Hur ser världen ut utanför min bubbla?

Bubblan spricker när som helst och då måste jag klara av att stå på egna ben. Balansera mellan det jag kan och det jag måste klara av. Jag vet inte ens åt vilket håll jag ska titta, var kunskap och erfarenhet finns och hur jag ska förhålla mig till min egen drivkraft. Drivkraften som samtidigt både är min styrka och min akilleshäl.

Jag lyfter upp yxan och tvingas stanna när den är uppe i ögonhöjd. Halsen blir kort och huvudet blytungt. Jag sätter yxan åt sidan och gör något annat. Efter ett tag tar jag åter igen upp yxan och påbörjar ett nytt hugg. Jag hinner inte mer än upp i axelhöjd innan huvudet far ner av sig själv mot bröstet och det svartnar för ögonen. Runt hjärnan ligger redan den fuktiga trasan och pressar hårt. Besviken konstaterar jag, att idag blir det inget mer huggande. Det är den här typen av händelser som är så svåra att förutsäga. När fungerar jag och när fungerar jag inte? När fördelar jag min kraft på ett sunt sätt och när tar jag i för mycket?

Jag ber om hjälp: Ta ut och visa mig världen samtidigt som du finns i närheten om jag snubblar.