Kroppen blinkar rött: Vecka 45

En märklig vecka har passerat. En vecka med ständiga utmaningar. Min kropp och framförallt hjärna har klarat trycket.  Jag är förvånad och positivt överraskad. Den kalla väderleken och brist på sol ställer krav på ständig vedpåfyllning och kontinuerlig vedeldning. Att sitta framför glasrutan och se lågorna slicka elden och höra hur spishällen knäpper är min bästa mentala avkoppling. Dessutom gläds jag åt att det dessutom ger värme och kostar mig mindre att bo. Fler och fler vardagliga projekt går automatiskt. Frukost har gått från att vara ett omständligt projekt till att nu vara en naturlig del av tillvaron. Tvättmaskinen går regelbundet utan att ljud och efterarbete tar onödigt mycket energi.

Jag sicksackar mellan olika sätt att klara av matlagningen. Varje dag känner jag in dagsformen och anpassar dagens aktiviteter efter den.  Huvudet håller. Tårarna rinner bara lite …ibland. Jag tillåter mig att vara trött och att bli besviken över att min förmåga är en spillra av min tidigare kapacitet.

Längtan efter att kunna försörja mig ligger och lurar i bakhuvudet. Olika idéer poppar upp i hjärnan som suddiga flashbilder och försvinner snabbt igen. Vad ska jag göra med mig i mitt nya liv? Det finns inga färdiga idéer. Bara tanken på att göra ett CV utifrån mina tidigare erfarenheter känns som att ljuga. Det är ju inte jag … längre. Jag känner mig osäker på min nuvarande kapacitet. Sedan vaknar jag upp och påminner mig om att jag fortfarande är heltids sjukskriven och att seriösa jobbplaner ligger längre fram i tiden.

-          Ja, ja Det skadar väl inte att låta tankarna snurra lite lagom. Något ska jag väl hitta på att göra som utgår ifrån mitt hem. Jag efterlyser idéer jag kan bearbeta.