Kroppen blinkar rött: Vecka 27

Ute börjar hösten förbereda sig för att visa upp spektrat av färger. Vildvinet lyser rött samtidigt som min kropp inte längre signalerar ilsket rött. På bussresan till psykoterapeuten arbetar jag med att inte överväldigas av alla spännande intryck som omger mig. Det är spännande att studera människorna och filosofera över var de kommer ifrån och vart de är på väg. Jag känner hur den typen av tankar fullkomligt äter upp min energi. Så pass att jag efter bussresan och besöket hos psykoterapeuten blir  liggandes, kraftlös i soffan under resten av eftermiddagen. Huvudet går i dvala och kroppen blir tung.

Ute skiner solen och det är ånnyo dags för ett läkarbesök. En ny läkare med nytt förhållningssätt. Jag är frisk som reagerar som jag gjort! Hm. Med mig från läkarbesöket har jag nu ett läkarutlåtande om förebyggande behandling, medicinsk rehabilitering för att återfå en realistisk autonom vardag inom 3-6 månader. Nu har jag papper på att jag behöver psykoterapeut/ handledning, sjukgymnast och hemtjänst varje vecka och egen träning varje dag för att få ett balanserat rehabiliteringsresultat. Jag är glad. Kan inte låta bli att fundera över varför det tog en ny läkare och 6 månader innan detta kom till stånd. Jag väljer att låta frågan hänga i luften. Svaret gör ingen skillnad och gläds istället  åt att nu finns det ett utlåtande som försäkringskassan kan ta ställning till.