Dagligen möter jag människor som är ämnade för vår arbetsmarknad. De stångas för att få visa vad de kan, bli sedda som resurser på arbetsmarknaden och för den kompetens och erfarenhet de har. De kämpar mot fördomar och rädsla. De har ett annat språk, pratar inte perfekt svenska (vem gör det?). Deras referenser finns inte i Sverige. Deras namn klingar främmande och de förstår inte alltid våra sociala koder. Likaväl är de en outnyttjad resurs i vårt samhälle.
Egentligen handlar det om att våga, att inse att sättet vi rekryterar på, vårt bemötande och våra rekryteringskriterier sållar bort en betydande arbetskraft som kan berika våra arbetsplatser med nya kvalitéer och lojalitet. Många av dessa människor har en lojalitet och ett ansvarstagande som inte längre är självklart för oss svenskar. Om vi kunde satsa lite tid till att se bortanför svåruttalade namn, knagglig svenska, och använda nyfikenhet, kroppsspråk och fantasi till att förstå varandra och bjuda in till prova-på, vi-känner-efter- om- det kan fungera . . .. kunde vi får kollegor som har ett annat sätt att se på tillvaron.
Jag har en dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar